^
  • Safari i den röda öknen

Safari i den röda öknen

Den danska familjen Nielsen, som består av pappa, mamma och två barn, har spenderat tre veckor i Australien och kommit hem med många gemensamma upplevelser. Vi har sagt ”På safari i den röda öknen” till varje familjemedlem och fick därefter fyra olika beskrivningar:

Bli inspirerad av artikeln och läs mer om MyPlanets resor till Australien, samt våra resor och utflykter till Ayers Rock/Uluru!

Frederik, 15 år:

För mig är safarin resans höjdpunkt. Tre dagars intensiv resa genom det inre Australiens sevärdheter. På turen besökte vi bl.a. Uluru, Kings Canyon och andra fascinerande platser. 

Det som var speciellt med den här resan var också humöret och stämningen, det var alltid ett samtal igång och det blev aldrig tråkigt. Vi hade tur och kom i en skandinavisk buss bestående av vår lilla familj, två danska tjejer, en norsk familj och två svenskar. Det fanns dessutom tre guider, och framförallt två av dem var något utöver det vanliga. 

Framförallt Bob ska nämnas. För att skapa en snabb bild av honom så var han en festlig, rödhårig kille med Manchester United-tatuering. Han var typen som inte kände till betydelsen av det engelska ordet ”quiet”, och han var alltid redo att hoppa och springa runt. Det ska han få ros för, även om jag har en känsla av att de äldre medlemmarna av sällskapet inte uppskattade det riktigt lika mycket. 

Den andra guiden var den otroligt pålästa Scott. Han kunde också komma med snabba kommentarer, men hade samtidigt en fantastisk kunskap till området och dess historia. Scott hade inte heller något emot att berätta historier om sin tid som rodeoclown eller som busschaufför. 

Men turerna ut i den australiensiska outbacken var det som var mest fantastiskt. Ögonblicket då vi klev ut ur bussen, ut i den stekande solen framför Uluru, det var otroligt. Man kände sig så liten och obetydligt i jämförelse med den stora naturskapta stenen. Det är en upplevelse som alltid kommer finnas inpräntad i mitt minne som något helt fantastiskt, och som jag väldigt gärna vill uppleva igen. Promenaden runt stenen var lång, men jag hade ändå inte velat vara utan den då den var med till att ge oss ett intryck av hur stor den faktiskt är. 

Om det finns något som lever upp till upplevelsen av Uluru är det helt klart turen till Kings Canyon, som också var helt obeskrivlig. Vi åkte dit på morgonen för att undgå de absolut varmaste timmarna, vilket jag tror var bra då det var jättevarmt redan då. Värmen påverkar dock inte det faktum att det var helt fantastiskt. Att gå längs kanten var faktiskt väldigt skrämmande. Man gick med en skräckblandad förtjusning. Rädsla för att trilla ned såklart, och förtjusning då känslan av att gå på en sådan plats var något helt speciellt. Det var en känsla av att det är något man bara kommer få uppleva ett få antal gånger i livet. 

Helle, 40 år:

Man ska definitivt gå upp tidigt om man ska delta i en safaritur ”In the outback of Australia”. Den 26 december kl. 06.00 blev vi hämtade på vårt hotell i Alice Springs. I minibussen satt redan en familj, där mamman presenterade sig som Anne from Norway. Lite senare gick Sarah and Mette from Denmark på, och till sist kom Bertil and Lynn from Sweden. Tillsammans med vår lilla familj på fyra från Herning var vi nu ett litet skandinaviskt sällskap på 12 personer, som skulle spendera de kommande tre dagarna tillsammans med guiden, chauffören Scott samt kocken Bob. 

Första stoppet var på Ayers Rock Resort, där vi skulle övernatta den första natten. Väldigt fina ”tälthyddor” med säng och fläkt i taket. Efter lunchen körde vi till Kata Tjuta där vi fick en intressant föreläsning om hur dessa klippor och Uluru skapades för ca 250 miljoner år sedan. En väldigt varm vandring in mellan klipporna gav oss det första intrycket av värmens styrka här på eftermiddagen. Ett besök på det vackra Cultural Center vid Uluru gav oss en fin inblick i ursprungsbefolkningens tro och heliga verk. Vi började bli redo för besöket vid själva stenen, och det första besöket var naturligtvis ”Sunset at Uluru” med champagne och snacks. Vi var inte ensamma vid stenen! Efteråt var det dags för kvälls-mys med lägereld och pratstunder i tältlägret, men tidigt i säng då det nästa morgon var ”Sunrise at Uluru” som stod på programmet. 

Ännu en gång var det en stor mängd turister, samtidigt som solen var på väg upp och stenen fick sin välkända, röda färg. Vi stod nu inför ett dilemma – skulle vi klättra upp på stenen, trots alla de skyltar som fanns om att man skulle låta bli och därmed respektera de inföddas helgedom? Vi var väldigt sugna på klättringsturen och hade egentligen bestämt oss för att göra det, när beslutet togs åt oss. Pga. värmen – 36 grader – och stark vind hade man stängt av. Därför blev det istället en promenad på ca 9,3 km runt stenen.

Efter lunchen packades bussen och vi körde vidare mot Kings Canyon Campsite, där vi skulle övernatta till nästa dag. En camping med samma höga standard som natten före, och efter en lång körtur (zzz) var det skönt med ett dopp i poolen. Mera mys men alla var trötta, och nästa morgon bar det av mot Kings Canyon kl. 05.30. Vi hade nu börjat förstå vikten av att börja tidigt när det var fysisk aktivitet inblandad. Klättringsturen upp till Kings Canyon började ganska hårt även om det näst intill var trappor upp, men det var många! När man väl kommer upp får man valuta för pengarna. Naturen var storslagen, det ena ”wow” efter det andra. Längst in träder man in i Garden of Eden, och vi kunde definitivt förstå varför platsen hade fått sitt namn. Tre timmar senare var vi tillbaka på utgångspunkten och efter en lätt lunch gick turen tillbaka till Alice Springs. Vi hade frågesport och sov i bussen, och vi bestämde oss för att ses och äta kvällsmat tillsammans. 

Caroline, 11 år:

Sammanfattningsvis så tycker jag att det var bra att vi åkte på safari-turen. Det var framförallt väldigt bra reseledare. Han som följde med ut (Scott) och berättade om de olika platserna var bra, för att han visste så mycket. Kocken var också jättebra. Bobby. Han var bra på att laga mat men han var också väldigt rolig, så det var ett plus att ha honom med på turen. 

Det var jättefint när man gick längs med Kings Canyon, och så var det roligt också! Jag tycker att det var många bra saker vi såg. Men enligt mig så var det ett minus att vi skulle gå upp kl. 04.00 en morgon för att se Uluru ändra färg – från brun till brun! Jag tycker också att det var synd att vi inte kunde klättra upp på Uluru. Men det var ju ingens fel, det var helt enkelt för varmt den dagen. I det stora hela tycker jag helt klart att det var värt at åka på turen, trots några små minus, och jag skulle varmt rekommendera den till andra! Det var i alla fall bland det absolut bästa på hela vår Australien-resa. 

Alex, 47 år:

Den 25 december på australiensarnas julafton lämnar vi Perth och åker till Alice Springs. Vi är inte många varken på flyget, hotellet eller i staden på kvällen. Australiensarna firar jul, så vi upplever Alice utan så mycket som pågår runt omkring. I 35 graders värme hittar vi ett matställe som liknar en grill-bar, och vi får oss en kall julöl innan vi kryper till kojs. Nästa morgon blir vi hämtade av vår safari-bil, och därefter väntar tre dagar vid Uluru. Spänningen är stor. Vad kan vi förvänta oss? Vi ska sova i tält, vi ska tillbaka till det ursprungliga och vi ska vara tillsammans med en grupp främmande människor. Svettas tillsammans. Uppleva tillsammans. Men kvällen före är nog den största spänningen omkring huruvida denna varma stad verkligen har en buss som kommer och hämtar oss kl. 06.00 nästa dag.

Vi går upp kl. 05.00. Allt är lugn och rofyllt. Vi kan inte få frukost, så vi äter lite bröd och kex. Vi kan inte heller komma ut från hotellet, allting är låst och det finns ingen personal. Spännande start på dagen. Men vi lyckas bryta oss ut från hotellet och lämnar en lapp på våra kvarlämnade resväskor som placeras i den obemannade receptionen. Därefter sätter vi oss och väntar på bussen. Det är redan varmt, och jag svettas nog lite extra när klockan passerar kvart över sex. Men som tur är ser vi plötsligt hur en minibuss dyker upp. Det första livstecknet vi ser den här morgonen.

Det är rätt buss och tre pigga reseledare och en familj på fyra sitter redan i bussen, redo för lika stora upplevelser som vi. Vi presenterar oss, och fantastiskt nog visar det sig att det är en trevlig, norsk familj vi ska ut i naturen med. Därefter kommer fyra personer till– två unga, danska tjejer och en svensk pappa som reser med sin dotter. Otroligt! Ett resesällskap djupt inne i Australien bestående av 12 personer från Norden. Vi tycker att det är ett bra sällskap, vilket våra reseledare inte riktigt håller med om då vi pratar skandinaviska med varandra. 

Kata Tjuta, Uluru och Kings Canyon är toppen av en på många sätt otroligt upplevelserik tur. Guidekockens trollerier med maten, de trevliga tältplatserna, allsången, kortspelen, rövarhistorierna tillsammans med påfyllningen av ny kunskap, myter och anekdoter från en eminent berättande reseledare var också stora upplevelser. Djurlivet med kameler, dingos och känguruer var fascinerande, precis som att värmen inne i det australiensiska sommarlandet var en enastående upplevelse. Man förstår verkligen vilken betydelse vattnet har för arternas överlevnad. 

Men den största upplevelsen är det intensiva mötet med naturen. Som tur är upplever vi en dag, med start kl. 04.00 på morgonen, hur Australien vaknar. Stillheten som bryts av våra trampande kängor som möter de varma stenarna i vår klättrande kamp uppför det natursköna Kings Canyon. Enbart utrustade med vatten, en kamera och en inspirerande biologistuderande från Sydney möter vi ur-naturen. Vi böjer oss för storheten. För omedelbarheten. För naturligheten. Vi hittar vår egna, lilla plats i naturen och ödmjukt kravlar vi runt för att suga i oss alla intryck. Hela vägen ut till kanten, och med lusten till att också gå på de förbjudna platserna. Men det blir dock bara till en liten flirt…