^
  • Urskogen i Lamington National Park

Urskogen i Lamington National Park

Efter några timmars flygresa från exotiska Heron Island kör vi i en hyrbil längs branta, slingriga vägar upp genom ett berglandskap med enastående utsikt över gröna dalar. Det känns som att vi är på väg upp till Bamses farmor – så många varningsskyltar för farliga U-svängar finns det garanterat inte på andra platser i världen. Vi är på väg upp till O’Reilleys som ligger i Lamington National Park, där vi hoppas på att kunna njuta av orörd bergsskog och oändliga vandringsleder. 

Vill du precis som Anders Lundin också besöka Lamington National Park? Läs mer om våra resor till Australien!

Spänning in i det sista

Att komma dit är som sagt en situation där besvikelsen hänger som ett svart moln över huvudet – i alla fall hos mig. När vi äntligen kommer fram till den öppna platsen vid bergets topp tycker jag att det ser ut som att vi har kommit till en blandning av svensk vägkrog och en skidort. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig. ”Att resa till andra sidan av jordklotet för att sitta och sura i en träinredd matsal med utsikt över barrskogen är lite som at gå över ån efter vatten”, tänker jag surt. Vi packar ur bagaget ur bilen och checkar in i receptionen, som faktiskt bara saknar ett älghuvud för att likna ett av pensionaten längs den svensk-norska gränsen. 

Förtrollande skog

Men risken att bli besviken finns inte. När solen går upp dagen efter packar vi vår picknik i ryggsäckarna och beger oss med stor iver in i en äventyrlig urskog. Trädstammarna reser sig som stora torn och löven högt över oss skapar ett frodigt grönt tak. En informationsskylt längs stigen berättar för oss om att de träd vi ser är ättlingar till den skog som för flera miljoner år sedan täckte Antarktis. Vi ser inte speciellt många djur, men det är helt okej. Vi känner att om ett djur skulle dyka upp mellan de enorma ormbunkarna och träden, så skulle det nog vara en Tyrannosaurus Rex.

Vid lunchtid stannar vi till vid ett av vattenfallen som kastar sig ut över klippkanter och fallna trädstammar, där vi tar ett dopp i det kalla och klara vattnet. Vi solar lite på klipporna, fyller våra vattenflaskor och fortsätter längs den snirkliga stigen. På eftermiddagen lägger sig dimman över skogen och förvandlar oss till vilsna hobbitar på väg genom en förtrollad skog i en spännande sekvens ur ”Sagan om ringen”. 

När vi två dagar senare kör nedför berget är det som om vi vänder tillbaka till planeten Jorden efter ett besök i en förlorad värld.