^
  • Att vara rodeoryttare

Att vara rodeoryttare

Utanför den rödvita sporthallen där det normalt spelas ishockey, ser det ut som att en cirkus har kommit till staden. Hästar står fastbundna vid hästtransporter, och på en stor gräsplan övar några kvinnliga ryttare på sina nummer iförda cowboyhatt och glittrande, turkosa skjortor på hästar med pyntade manar. Nu är det rodeo i Kanada!

Vill du också uppleva Kanada och rodeo? Läs mer om våra resor till Kanada.

Vi får snart syn på vår cowboy. Han är inte speciellt lång och han haltar – redan innan ridningen har börjat. Det är en halvtimme kvar till att dagens tävlingar börjar. Vi går genom de stora portarna där ismaskinerna normalt kör in. Idag ligger det flera ton lerjord på golvet, och i inhägnader står tjurar och hästar tätt packade. ”Följ med”, säger Kyle och tar med mig in i omklädningsrummet. Golvet bär märken från skridskor, men idag finns det inga hockeytrunkar utan enbart väl använda rodeosadlar och väskor packade med chaps, stövlar, tejp och bandage.

Kyle Daines är 23 år gammal och har ridit sedan har var 17 år. Inom kort kommer fler cowboys in och tar plats vid sina väskor. Vardagsjeansen åker av och känsliga delar tejpas upp. På med rodeojeansen. Hopknycklade cowboystövlar rätas ut och sätts på plats. Stjärnsporrarna spänns fast. 

En skadad rodeoryttare

Enligt statistiken kommer 49 % av tjurryttarna att skadas under dagen, 23 % av ryttarna på osadlade hästar och 16 % av rodeoryttarna med sadel. Vår cowboy, Kyle Daines, tillhör den sista gruppen. Hans problem är att han redan är skadad. Det här året har varit hans värsta hittills sedan han började rida ”broncos” – vilda hästar. 

I februari hamnade han på en häst som gjorde allt annat än det den skulle. Istället för att bocka störtade den runt i hela arenan och mot en betongvägg där den vände runt. Kyle flög in i väggen med huvudet före och fick hjärnskakning. ”Hästen bara försvann under mig. Jag hade huvudvärk i 6 månader och kände mig aldrig helt hundra, men nu mår jag bra”, försäkrar han. Det är dock med undantag för skadan i ljumsken. Den uppstod på en rodeo i Cheyenne i Wyoming i slutet av juli. 

En rodeoryttare får poäng efter hur mycket han sporrar sin häst. Vid det här tillfället sporrade Kyle med det ena benet bakåt, samtidigt som det andra benet satt fast med sporren i halsen på hästen. Något gick sönder i ljumsken. ”Jag var tvungen att sitta hemma i en hel månad och kunde inte göra något”, berättar Kyle. Inte arbeta, inte delta i rodeotävlingar på helgerna. Skadan har inte läkt, och egentligen borde han inte rida över huvud taget. 

”Jag är tvungen att vara här för att behålla min placering på listan och chansen för att vara med i Calgary Stampede nästa år”, fortsätter Kyle. Calgary Stampede är världens största rodeo med de största vinstsummorna. Kyle ligger som nummer 50 på listan. Om han inte rider i Lacombe åker han rakt ned på listan och kan glömma allt om Calgary. Efter den här ridturen ska han bara vila och låta skadan läka. 

När Kyle Daines skadade ljumsken och inte kunde arbeta på en månad fick han ingen ersättning för förlorad inkomst. Om han skulle skadas alvarligt och hamna i rullstol skulle han dock få ersättning tack vare en försäkring för rodeoryttare. 

Tjurryttaren

Stämningen i omklädningsrummet är lugn. En del suckar som inför ett nytt skift på fabriken. I ett hörn sitter Miles Pennington för sig själv och ser minst 10 år yngre ut än de andra. Han är lång, mager och tyst. Miles har ingen sadel med sig - bara ett långt, tjockt, flätat rep av hampa, en handske, säkerhetsväst, stövlar och hatt. Han är tjurryttare. Repet ska bindas fast runt tjuren och är det enda han har för att kunna hålla sig fast. Han gnuggar repet länge och noggrant med kåda som ska öka friktionen. 

Det gäller att man blir sittande och inte släpper taget med handen. Samtidigt får tjurryttaren bara släppa när 8 sekunder har gått. Det händer ofta att tjurryttaren blir hängande i handen när han har blivit avkastad. Miles förklarar varför han rider utan hjälm: ”Jag känner att hjälmen drar huvudet bakåt, och när man är där uppe måste man hela tiden titta ned på tjurens nacke för att kunna förutse nästa kast”. 

It is showtime

Långsidorna har fyllts av publik, countrymusik med högt tempo och med hög bas spelas i högtalarna. Det är snart Kyles tur att rida. Hästen han har blivit tilldelad heter Cadillac Jack. Hästarna står klara i 6 startboxar. Cowboysen sträcker på sig, rör sig fram och tillbaka och sadlar sina ”broncos” med lugna, försiktiga rörelser. Ingen vill att hästen ska få panik redan inne i boxen. 

Vid varje startinhägnad hänger en stålpinne med en krok i ena änden. Den ska användas till att dra sadelgjorden under hästens mage när sadeln ska spännas fast. ”Jag vet inte mycket om den hästen som jag ska rida idag”, säger Kyle. Han hoppas på en fjärdeplats, det skulle betyda att han vinner 200 CAD. Han ställer sig med ett ben på varje sida över hästen med fötterna på järnstängerna. Cadillac Jack är en rävfärgad häst med bläs, och ser inte ut att vara särskilt road. Snart sitter han på hästen, håller hårt i repet med vänster hand och har hatten dragen lång ned över ögonen. 

Startsignalen går. Dörren till boxen öppnas. Cadillac Jack rör sig inte. Efter några sekunder utan explosion stängs dörren igen och speakern hånar skämtsamt Kyle Daines. En annan ryttare rider. Snart är det Kyle och Cadillac Jacks tur igen. Hästen tvekar några tiondels sekunder, men så går den ut och gör sitt jobb. Efter 8 sekunder ljuder slutsignalen. En ryttare rider upp vid sidan av den hoppande hästen, Kyle kastar sig över på den säkra hästen och sätter sig bakom ryttaren. Ridningen är över. Kyle med den ömma ljumsken kan knappt lämna arenan gående. ”En del hästar vill inte lämna boxen. De är som oss människor, det är inte redo”, förklarar han om den uteblivna första starten. 

En ny chans

Cowboysen samlas i omklädningsrummet för att ta ett snack. De pustar, spottar på golvet och retas med varandra. ”Du skulle sporrat den där hästen!” ”Shut up!”. Den långa och taniga tjurryttaren kommer in och stönar och klagar högljutt över ryggen. ”Detaljer”, skämtar en cowboy. 

Kyle är inte nöjd med sin ridning. Cadillac Jack bockade sig inte tillräckligt så det blev bara några få poäng. ”Jag vill inte ha en häst som bara bockar sig och dyker. Jag vill ha en som hoppar uppåt och sparkar riktigt hårt och skapar tid i luften. Då är det som att flyga, allt blir som i slowmotion. Det är lycka, när man bara kan sitta där och sporra”, säger Kyle. 

Plötsligt får han ett erbjudande från tävlingsledningen att rida en ny häst, eftersom den andra hoppade så lite. Trots smärtan i ljumsken tackar han ja. Andra cowboys kommer fram och frågar om han ska rida igen. Brown Sugar heter den nya hästen. Kyle ska rida allra sist, när de övriga disciplinerna är färdiga (tjurridning, lassokastning efter kalvar och barrel racing, där kvinnliga ryttare rider ikapp och ska runda tre oljetunnor). De andra cowboysen tar en öl och slappnar av. Kyle står i centrum för samtalet och har kul med sina vänner, men står med en flaska vatten i handen. Hans dag är inte slut än.  

”Den här hästen ger mig bra chanser”, säger han. Snart är det dags, och speakern ropar Kyle Daines namn. Brown Sugar tvekar inte och det ser ut som att hästen flyger tvärs över arenan i sina hopp. Kyle sporrar hårt och oavbrutet. 8 sekunder har gått, och Kyle räddas av en annan ryttare. 

Den här gången ser det ut som att smärtan är värre. Kyle ställer sig på knä mot betongväggen, gömmer ansiktet och ser ut som att han ska börja gråta. Jag springer ut för att hjälpa honom att gå. Ingen annan springer fram för att hjälpa till. ”Men herregud vad hemskt”, utropar jag. Men Kyle har definitivt inte samma uppfattning. Han är nämligen tagit hem rodeons högsta möjliga poäng och har kommit högre upp på listan, från nummer 50 till nummer 14 i Kanada. Priset är 1.000 CAD, och platsen till Calgary Stampede år 2005 är säkrad. 

Rodeo är en folksport i västra Kanada, men det finns också kritiker som menar att det är djurplågeri. Kyle håller inte med. ”Rodeo räddar livet på tusentals djur som skulle ha blivit slaktade annars. Det tas omhand och får ett bättre liv än många människor”. 

Efteråt frågar jag en annan cowboy i omklädningsrummet vad det är som Kyle är så bra på.

”Han är aggressiv, han ger allt och han har kul när han gör det”, svarar han.