Afrikas mindre kända djur

De flesta drömmer om att uppleva elefanter, lejon, geparder och andra afrikanska djur på sitt safariäventyr. Men Afrika är också hem åt en rad mindre kända arter som du sällan hör om eller ser i naturprogrammen på tv. Här har vi samlat fem av dessa djur, som också är värda att spana efter på din resa i södra Afrika.

Afrikansk vildhund

Det vetenskapliga namnet för den afrikanska vildhunden är ”lycaon pictus” och betyder ”målad varg”, vilket är en lämplig beskrivining av denna avlägsna släkting till vargen. Vildhundarna är mycket sociala varelser och bor i flockar upp till 50 individer, även om 12-20 är mer vanligt. Jägarna är nära samordnade vilket har gjort den afrikanska vildhunden till den mest framgångsrika jägaren i Afrika. Trots detta kräver vildhundarna mycket stora jaktområden, och de har observerats flytta runt i områden som är fyra gånger störra än Bornholm. Behovet av så stora landområden samt sjukdomar från tamhundar har gjort den afrikanska vildhunden till ett av Afrikas mest hotade större däggdjur.

Krugerparken och Madikwe Game Reserve är bland de bästa platserna i Sydafrika för att uppleva de afrikanska vildhundarna. Men även Chobe National Park och Moremi Game Reserve i Botswana har populationer av dessa sällsynta rovdjur.

Aardvark

En aardvark, eller jordsvin som det också kallas, liknar mest en gris med en myrsloks nos, en kanins öron, en kängurus hals och en björns klor. Den har inga nära släktingar och är idag den sista levande arten av en dåtida relativt stor grupp däggdjur. Jordsvinet är vanligen bara ute under natten då den plundrar termitbon och myrstackar. De starka klorna används för att vända upp tuvor varpå den långa, klibbiga tungan skickas ner i gångarna för att fånga bytet. Under dagen spenderar jordsvinet sin tid under jord där den sover i sin håla.

Chobe National Park i Botswana och Karoo National Park i Sydafrika är bland de bästa platserna för att se detta mystiska djur. Men trots att ajordsvinet sällan ses, är den ändå ganska utbredd i stora delar av södra Afrika.

Honungsgrävling

Honungsgrävling låter som en söt och vänlig varelse. Men det finns inget sött med dessa svartvita, nattlevande djur som trots enbart sin längd på en meter och vikt på upp till 15 kilo är bland de mest grymma och fruktade rovdjuren i Afrika. Honungsgrävlingen har en mycket kort stubin och dras inte för att attackera lejon och andra mycket större djur än den själv. Deras attacker är extremt våldsamma och de är otroligt starka djur. Dessutom kan de låsa sina käkar när de har sitt grepp och inte släppa det förrän angriparen eller den själv är död. Som om det inte vore nog så kan den utsöndra en illaluktande doft som en skunk. Inte undra på att de flesta djur tar omvägar för att undvika honungsgrävlingen.

Honungsgrävlingen föredrar torra, ökenliknande landskap. Så Kgalagadi Transfrontier Park i Sydafrika samt Central Kalahari Game Reserve och Chobe National Park i Botswana är bra ställen att spana efter dessa djur.

Aardwolf

Den minsta av hyenafamiljens medlemmar skiljer sig avsevärt från sina större släktingar. Jordvargen sover om dagarna. Men när mörkret faller över det öppna, torra landskapet vaknar den till. Till skillnad från andra hyenor lever jordvarg, även kallad aardwolf, inte av djurkadaver och därav har deras kindtänder nästintill försvunnit. Istället använder den sin fantastiska hörsel för att lyssna efter termiter. Hörseln är så bra att den kan höra termiter på långt avstånd, och när den har funnit sitt byte används den långa tungan för att fånga termiterna. Det krävs många termiter för att mätta en fullvuxen jordvarg och man uppskattar att en hungrig jordvarg äter omkring 250 000 termiter under en enda natt.

Karoo National Park, Kgalagadi Transfrontier Park och Pilanesberg National Park i Sydafrika är bra platser att leta efter jordvargen under ett nattsafari.

Stäppmyrkott

Stäppmyrkotten är lätt att känna igen med sina stora, skarpa fjäll som täcker dess kropp. Skallen fungerar som ett effektivt försvar. När myrkotten känner sig hotad rullar den ihop sig till en boll, och den liknar mest en stor grankotte. Den bor i öppna savannlandskap där den sover i sin håla under dagen och först kommer ut under natten för att jaga termiter och myror. Den 25 centimeter långa, klibbiga tungan används för att fånga termiter ur sina bon. Stäppmyrkotten har inga tänder. Istället fördelas och smälts maten med hjälp av sandkorn i djurets mage.

Bäst chans att få se dessa djur är på ett nattsafari i exempelvis Kruger National Park i Sydafrika eller Moremi Game Reserve i Botswana. Men håll även gärna utkik längs med vägkanterna om du kör nattetid.