Botswana – Bland elefanter och lejon i Chobe

Några timmars bilresa från Victoria Falls erbjuder Chobe National Park – under sommarmånaderna – ett av södra Afrikas bästa safari. Följ med MyPlanets medarbetare Anders på en fantastisk safariupplevelse i Botswanas vilda natur.

”Stanna i närheten av bilen”, säger vår guide eftertänksamt då han parkerar den fyrhjulsdriva jeepen i skuggan under ett stort träd i Chobe National Park. ”Jag har sett färska lejonspår bakom busken där borta”. Vi tittar i den riktning han pekar, men kan inte se någonting. Ändå backar vi närmare vårt fordon innan vi vänder vår blick mot floden, som slingrar genom Chobes öppna landskap. Längs flodkanten söker ibisar och skedstorkar föda i det låga vattnet och bakom dem betar flera zebror på de öppna grässlätterna. Men några lejon ser vi inte skuggan av.

Vi äter snabbt upp vår frukost och sätter oss återigen tillrätta i den öppna safaribilen. Vår guide har inte gett upp hoppet om att hitta lejonen. Smidigt styr han fordonet från det ena buskaget till det andra. Men det enda tecknet vi hittar på lejonens närvaro är ett buffelkranium under ett träd. ”De är här någonstans. Men vart?…”, mumlar han för sig själv, och som alltid har han rätt. Lejonen är där, och de har en överraskning åt oss.

Djuren samlas

Chobefloden är inte någon stor flod. Särskilt inte under torrperioden, då den krymper till endast en smal flodremsa. Under denna period värmer den starka solen de norra delarna av Botswana och landskapet torkar ut. Djuren får det svårare och svårare att hitta föda, och många får gå längre vandringar i sökandet efter vatten att dricka. Det finner dem vid Chobefloden, som under sommarmånaderna lockar till sig djur både i närheten och från mer avlägsna platser. Det är precis vad rovdjuren har väntat på – som ligger och spanar på åsen längs med floden. Det här är en tid av överflöd och rovdjuren utnyttjar situationen fullt ut.

Vår guide kör ner bilen på sandbankerna vid floden, och vi fortsätter längs med vattnet. Längre bort kan vi se flodhästar och mellan de utspridda buskagen betar antiloper av olika arter. På avstånd kan vi också se en flock bufflar komma emot oss med kurs mot floden, där ett vårtsvin har fullt upp med att hålla ordning på sina halvstora kultingar. Långsamt passerar vi genom landskapet, där det alltid finns något nytt att se. På ett ställe överraskar vi en flock babianer – som snabbt söker sig in bland buskarna – och på ett annat ställe ser vi en kudu med sina enorma, vridna horn som står och äter av bladen på en buske. Den kikar nyfiket upp då vi kör förbi, vilket får en näshornsfågel att slå med vingarna och försvinna in mellan trädtopparna.

Elefanter och lejon

Men det finns ett djur som i synnerhet lockar till sig uppmärksamthet längs floden, och det är elefanterna. Chobe är känt för sina stora elefanthjordar och det uppskattas att upp till 50 000 elefanter befinner sig i parken under torrperioden. Från bilen kan vi ofta se flera elefantflockar på en och samma gång. Vissa vandrar långt borta i fjärran medan andra betar på de öppna slätterna längs floden. Preics som vi håller på att titta på en grupp elefanter som håller på att korsa floden brister guiden plötsligt ut, ”Där är lejonen! Håll i er!” Han gasar och vi sätter kurs mot lejonflocken som befinner sig lite längre nerför floden.

”Vad gör dem?”, mumlar guiden för sig själv när vi sakta närmar oss. Lejonen är fullt upptagna med den zebra som de har fällt, så de märker inte alls vår närvaro. Vi kör närmare och ställer oss alldeles intill flocken. Lejonen har precis fällt zebran och nu börjar deras festmåltid. Det finns en tydlig hierarki i flocken, och alla vet när det är deras tur att äta. Ungarna måste vänta längst på sin tur, men de verkar mer intresserade av att leka och brottas med varandra i gräset än av att äta. Vi stannar vid lejonen en stund innan vi lämnar dem i fred och fortsätter längs floden.

Båtfärd på floden

Timmarna går fort på turen läng med floden och det blir tillslut sen eftermiddag. Bilen ersätts av en båt och vi glider smidigt ut på chobeflodens lugna vatten. Solen står lågt på himlen och landskapet badar i eftermiddagsljusets gyllene glöd. Flodhästar äter längs stranden, och vi passerar flera stora elefanthjordar som släcker törsten i det kalla vattnet. På ett ställe ligger en krokodil och vilar på en sandbank och i ett gammalt träd sitter en afrikansk havsörn och spejar utmed floden – där en flock impalas betar samtidigt som de ser sig vaksamt om efter rovdjur.

Solen värmer skönt och förutom det svaga ljudet från motorn hörs endast naturen omkring oss. Vår guide räcker oss varsin iskall gin och tonic. ”Det här är inte så tokigt, eller hur?” utbrister han med ett leende. Vi kan inget annat än att hålla med honom. Tyst och stilla fortsätter vi nerför floden till ljudet av grymtande flodhästar och elefanterna trumpetande i fjärran. Snart kommer solen att dyka ner bakom horisonten och natten sänka sig över Chobefloden. Men just nu, när vi sitter ombord på båten i kvällssolen, visar sig Chobefloden från sin absolut vackraste sida.