Kaliforniens första nationalpark

Världens största träd. USAs djupaste canyon. Kaliforniens högsta berg och största droppstensgrotta. Allt detta kan upplevas i tvilling-nationalparkerna Sequoia och Kings Canyon i Sierra Nevada-bergen i västra USA.

”Thousands of tired, nerve-shaken, over-civilized people are beginning to find out that going to the mountains is going home – that wilderness is a necessity…” – John Muir (1898) Tack till miljöaktivisten John Muir. Hans kamp ledde till att den här planetens största levande skapelse redwood-träden inte föll under skogshuggarnas yxor, och att Sequoia blev Kaliforniens första nationalpark år 1890.

En björn-upplevelse

Det var svårt att se någon begeistring i ögonen hos våra fyra barn när vi berättade om dagens utflykt till Sequoia National Park och Kings Canyon. ”Ska vi bara upp i bergen och se på träd?”, undrade de besviket. Även om jag var redo att hålla ett stort tal om världens största träd kunde de inte förstå hur det kunde vara intressant att se på ett träd. Men innan dagen nått sitt slut hade de fått en av sitt livs största upplevelser – nästan på nivå med Universal Studios i Hollywood. 

Från städerna Fresno och Visalia – halvvägs mellan San Francisco och Los Angeles – slingrar sig den enda vägen upp genom Sierra Nevadas berg till de två nationalparkerna, och jag menar verkligen slingrar sig. Barnen höll på att bli åksjuka när en av dem ropar från baksätet: ”En björn. Se, en björn!” Jag trycker ned bromsen och det kommer faktiskt en baribal-björn från skogskanten som korsar vägen. När björnen försvinner in i skogen igen får vi syn på en stor björnunge som har klättrat upp i ett träd. Vi övervinner lusten att gå fram med våra kameror. Det kan ju finnas en något mer vuxen björn i närheten, och man ska ju aldrig gå in mellan ungarna och björnmamman. De var väldigt fredliga att se på annars, och med sina 100-200 kilo är de inte så stora och skräckinjagande som grizzlybjörnarna som lever på många andra platser i USA.

Med jämna mellanrum blir rangers tvungna att avliva baribal-björnar som har blivit sugna på människoföda och brutit sig in i bilar och tält. Nationalparken har strikta regler som innebär att turisterna ska förvara mat i dofttäta lådor så att de allätande björnarna inte blir frestade, utan istället håller sig till skogens bär, örter, rötter och kadaver. 

General Sherman väger 1.200 ton

Efter en stund glömmer vi bort björnarna, i takt med att träden blir större och större – och vi blir mindre och mindre. Vi känner nästan att vi har kört in i filmen ”Jurassic Park” även om vi varken möter T-Rex eller andra dinosaurier. 

Däremot möter vi växternas Tyrannosaurus Rex som har fått namnet General Sherman. Han är en smått överviktig gammal herre på 2.100 år. Han har ett midjemått på över 31 meter, en höjd på 84 meter och väger 1.200 ton. Detta gör honom till världens största träd med en volym på nästan 1.500 kubikmeter trä. Det är inte ofarligt att få en gren i huvudet – i toppen har grenarna en diameter på upp till 2 meter. 

General Sherman står i nationalparkens största klunga av redwood-träd som kallas Giant Forest. Här fanns för några år sedan en liten landsbygd med 300 hyddor, motell och restauranger för att storstadsmänniskorna skulle kunna bo mitt i den storslagna och vilda naturen. År 1950 fällde man ett 2.200 år gammalt redwood-träd pga. att det lutade farligt över några av landsbygdens hyddor. Men år 1999 avverkade man istället byn. Nu finns enbart ett fåtal trähyddor av historiska skäl – bl.a. ett av de nedlagda hotellen som nu används av Giant Forest Museum. Museet visar väldigt illustrativt hur många elefanter och blåvalar som ska staplas på varandra för att matcha ett redwood-träd, samt hur många körfält som försvinner om man planterar trädet på en motorväg. 

Det bästa är naturligtvis att gå längs en av de många stigarna in i giganternas skugga. Där hade ungarna en fantastisk stund när de klättrade i träd och rötter från fallna träd och lekte kurragömma i de svarta håligheterna i träden. Den 20-30 centimeter tjocka barken – som inte innehåller kåda – skyddar träden från brand, som måste ske någon gång under de tusentals år de lever. Parasiter, sjukdomar och djur kan inte heller rå på redwood-träden som fortsätter växa tills de är 3.000 år gamla. Oftast är det kraftig storm eller tung snö som får träden att ge vika. 

Åter i Sierra Nevada-bergen finns det omkring 70 små skogar med enorma tallar av arten Sequoia giganteum, och de flesta växer på omkring 2.000 meters höjd där molnen ger dem lagom mycket fukt. Deras kraftiga stammar gör dem mer imponerande än de enorma tallarna Sequoia sempervirens som växer längs Kaliforniens kust, men som däremot är världens högsta med en höjd på upp till 112 meter. 

Kings Canyon

Det är nödvändigt med minst en övernattning i de två nationalparkerna om man ska hinna med att njuta av allt de har att bjuda på. Vi vandrar upp till det 152 meter höga vattenfallet Tokopah som ligger i närheten av besökscentret Lodgepole. Här köper man också biljetter till en tur ned i droppstensgrottorna Crystal Cave som bjuder på en spännande värld av stalagmiter och stalaktiter.

Med hänsyn till fotoalbumet ska vi också köra en tur genom den fallna giganten Tunnel Lodge, där man har gjort en tunnel genom trädet. Därefter kommer Moro Rock som man via 400 trappsteg – oroväckande nära avgrunden –  går upp på en naken klipptopp. På 2.050 meters höjd har vi en imponerande utsikt mot bergen i öst med Mount Whitney (4.417 meter) som är det högsta berget i USA, om man bortser från Alaska. 

Den extra dagen i nationalparkerna ska också användas till att köra in i hjärtat av Kings Canyon National Park. En 50 kilometer lång väg som går ned i USAs djupaste canyon som inte ens självaste Grand Canyon kan slå. Man kör ned längs vattendraget Kings River och därifrån är det 2.500 meter upp till topparna på de högsta bergen. Det ger ett imponerande vattenfall i maj och juni. Turen tar slut vid Cedar Grove där en vacker vandring fortsätter till dimmornas vattenfall Mist Falls. 

Om Sequoia och Kings Canyon

De flesta turisterna vallfärdar till nationalparken Yosemite som ligger drygt 100 kilometer längre norrut än Kings Canyon och Sequoia National Park. Därför är det under högsäsongen i juli och augusti en betydligt bättre idé att köra till Kings Canyon och Sequoia, där man får många liknande upplevelser i en ännu mer rå och vild version. I Yosemite är det möjligt att på sommaren korsa Sierra Nevada-bergen och fortsätta till t.ex. Las Vegas, vilket man inte kan genom Sequoia National Park.