^
  • På upptäcktsfärd i Victoria

På upptäcktsfärd i Victoria

"Årstidernas Australien". Så tänker inte särskilt många om Australien. Men det är ett bra tips för dem som vill uppleva landet på ett annorlunda sätt. Om man kan skjuta på sommarsemestern ett par månader så är den australiska våren (oktober-november) nämligen en helt idealisk restidpunkt. För då står fälten, bergen, ja, till och med öknen i full blom och i storstäderna råder kulturell högsäsong. Det var egentligen södra Australiens historia som jag var mest inriktad på när jag fick möjlighet att åka på en fem dagars rundresa i Victoria efter en akademisk konferens i Melbourne. Men resan borde ha varit dubbelt så många dagar. 

Vill du också uppleva Australien och Victoria? Läs mer om våra resor till Australien!

Det känns lite snopet att behöva erkänna, men konferensen var inte särskilt intressant. Eller också var det bara så att Melbourne är en så charmig stad! Ska man välja mellan Sydney och Melbourne så är Melbourne "den solidaste", medan Sydney är "den mest förtrollande". Så skrev en brittisk äventyrare i en bok om Australien i början av 1900-talet. Jag är inte säker på att jag kan skriva under på denna beskrivning. 

Den kulturella huvudstaden

I dag är Melbourne Australiens "Paris", inte så mycket på grund av de breda boulevarderna, utan snarare i kraft av miljön på stränderna längs Yarra-floden - Melbournes "Seine". Här blomstrar konstarterna. Inom en km2 hittar man bildkonst, teater, opera, balett, klassisk musik - och inte minst det bästa inom den kulinariska konsten. Gillar man konst och kultur kan man uppleva detta på högsta internationella nivå under två veckor i mitten av oktober när stan arrangerar sin årliga kulturfestival, Melbourne International Arts Festival. Den här festivalen bidrar till att grundlägga Melbournes rykte som Australiens kulturella huvudstad. För när de styrande i Sydney 1957 bestämde sig för att uppföra det sedan så berömda Operahuset, var det just i ett försök att matcha Melbourne. En helt jämn match har det dock aldrig blivit. Melbourne har nämligen allt.

Immigration Museum

Eftersom det som sagt var historien som jag själv var här för att studera, vill jag nämna det museum som jag tyckte var mest intressant, nämligen invandrarmuseet. Immigration Museum visade sig vara helt rätt utgångspunkt för min efterföljande rundresa. För där kunde man förstå vad det var som i mitten av 1800-talet fick folk från hela världen att strömma till Victoria - guld! 

Australiens guldkantade historia

Det första guldet i Australien hittades 1851, och nio tiondelar av det som vaskades och grävdes fram under den stora guldruschen som följde kom från två städer i Victoria: Bendigo och Ballarat. I början bodde de flesta guldgrävarna i tält och primitiva stugor, men guldfyndet i Ballarat betydde så mycket att staden på några få år blev Australiens tredje största stad efter Sydney och Port Philip, som Melbourne hette på den tiden. Sedan försvann guldet och därmed också förutsättningen för Ballarats utveckling. Därför har stora delar av den centrala stadsdelen bevarats sedan den tiden: som en arkitektonisk fossil av ståtliga viktorianska byggnader. Staden är i dag en dröm för alla filmscenografer som behöver kulisser från den här perioden. Och för alla turister förstås. 

Sovereign Hill

Man kan också återuppleva Ballarats spännande historia i familjeparken Sovereign Hill. Det är ett friluftsmuseum som på 15 hektar land förflyttar besökarna till Ballarats storhetstid. Med sina mer än 550 000 besökare per år handlar det om en av Australiens mest populära attraktioner. Därefter kan man fortsätta till det spännande Guldmuseet på samma biljett. 

En australiensisk legend

Historien om Australiens guld är också historien om en av de mest dramatiska episoderna i Australiens historia: The Battle of the Eureka Stockade. Detta uppror var en sorts "skatteuppror" som guldgrävarna iscensatte 1854 som en reaktion mot de alltför giriga myndigheterna. Det slutade med en massaker på de upproriska guldgrävarna. I gengäld uppstod en legend som sägs uttrycka den australiska andan: rättfärdighet, kamratskap och "A fair go for all". Hela den här historien kan man också höra mer om under ett besök i Ballarat.

Kängurur i The Grampians

I själva verket försiggick en stor del av guldjakten dock inte bara här, utan över ett jättelikt landområde. Så om man fortsätter västerut kan man stanna upp vid mer autentiska minnesmärken från Australiens "guldålder". Men vid den här tidpunkten har tålamodet nog börjat tryta och man börjar snegla lite på klockan. Särskilt om man vet vilken syn man kan förvänta sig på fälten omkring Halls Gap vid infarten till nationalparken The Grampians: hundratals stora, betande kängurur som det är bäst att möta innan skymningen lägger sig över landsvägen. Södra Australien är i hög grad "känguruland", ja, till och med de mer skygga emuerna kan av och till ses från bilen. Men att kliva ut ur bilen för att ta ett kort - det kan du glömma. Då försvinner de illa kvickt! 

Den blomstrande vildmarken

The Grampians är en av Australiens nyare nationalparker. Parken som öppnades 1984 sträcker sig över fyra bergskedjor. Till ytan är det ingen stor park (ca 2 400 km2), men det är en av de parker där man behöver gott om tid om man vill ha en chans att uppleva alla dess fasetter. Även om den högsta punkten, Mount William, bara når upp till den blygsamma höjden av 1 167 meter, verkar bergen högre på grund av det omgivande slättlandet. De ser så majestätiska ut på avstånd att man gott kan förstå varför människorna som levde här i gamla tider har betraktat detta sluttande bergslandskap som heligt och därför gav parken dess mycket fina klippkonst. Kommer man närmare upptäcker man dock att de berg som på avstånd ser så runda och harmoniska ut, visar sig vara fulla av djupa raviner, förvridna klippformationer och dramatiska vattendrag. 

The Grampians är stället för alla som gillar "det vilda". För en del ska det vilda vara något som de själva gör, oavsett om det handlar om klippklättring, grottutforskning eller kanotpaddling. Allt detta kan man göra här. För andra - och det gäller även mig själv - är det tillräckligt vilt att ge sig ut på vandring längs de många markerade vandringsleder som finns i alla längder och för folk med både begränsad och god kondition. Det går knappast att hitta en nationalpark i Australien med ett så varierat växt- och djurliv som här: nästan 200 olika fåglar, 35 däggdjursarter och 28 kräldjursarter. Så tänk på att rikta ögonen nedåt! I oktober åker man först och främst till The Grampians för att uppleva de vilda blommorna i full blomning. Kanske har man sån tur att guiden pekar ut en av de 20 arter som inte finns någon annanstans på jorden. 

Avstickare till Coonawarra

Även för kulturintresserade är The Grampians perfekt under den australiska våren. Halls Gap har både en egen konstfestival (i september) och en filmfestival (i november) - och förträffliga restauranger. Sedan bör man unna sig själv den upplevelsen att köra ner och provsmaka vinet på det stället där några av de allra bästa vinerna kommer från. I så fall ska man köra mot sydväst via Casterton till Penola precis på andra sidan gränsen mot South Australia. Tio kilometer norrut kommer man nämligen till det berömda vindistrikt där man producerar de härliga Coonawarra-vinerna. Coonawarras rykte grundades på shirazdruvan, men de stora, klassiska vinerna från till exempel Redman, Wynns och Mildara - som finns hos många danska vinhandlare - är gjorda på cabernet sauvignon. Vitt vin av hög kvalitet finns också. Coonawarra ligger längre söderut än många andra australiska vindistrikt. Det svala klimatet gör mognadssäsongen längre och ger på det sättet vinerna härifrån en speciellt rund och fyllig fruktsmak. 

Man kan välja att bo i Penola, men för ett par år sedan öppnade en härlig lodge i själva Coonawarra, på gångavstånd från flera av de stora vinhusen och med ett utmärkt kök. Kanske är landskapet i själva distriktet inte lika vackert som till exempel i Hunter-dalen norr om Sydney. I gengäld behöver man inte bege sig långt för de stora natur-upplevelserna. Lite längre norrut ligger de imponerande Naracoorte Caves, och söderut hittar man en av de märkligaste kuststräckningarna i världen. Jag vill passa på att säga att även om en av de "Tolv apostlarna" längs Great Ocean Road nyligen rasade ihop, är dessa naturskapade skulpturer fortfarande en helt betagande syn, särskilt timmen före solnedgången. Det finns gott om fina övernattningsställen, både här och i surf- och badorterna längre österut. Och jo, det går att bada i havet i Victoria i oktober.